De gångna hundra åren har förutom uppför- och nedförsbackar i livet också gett Sylvi Heini perspektiv på händelser som skakat Finland i grunden. Den viktigaste lärdomen tycker hon ändå är konsten att låta bli att sörja den tid som flytt och gå vidare.
Heini är född och uppvuxen i Mäntyharju, men flyttade till Lahtis efter att ha slutat skolan. Hon har bland annat arbetat som hemhjälp på många ställen och hjälpt husbondfolket så väl med hushålls- som med ladugårdsarbete. Framtiden såg ljus ut. Sedan uppenbarade sig mörka moln vid horisonten. När vinterkriget bröt ut var Heini tjugo år.
– Min man träffades i ryggen och sårades i kriget. Han klarade det till all lycka, men de där tiderna var en verklig kamp för mig själv också. Vi höll på att bygga ett eget hem när kriget och det att han sårades ändrade livets gång. Allt blev annorlunda. Det var en svår tid, kommer hon ihåg.
Upp- och nerförsbackarna har lärt mig att ta emot livet som det är.
– Det har varit och farit. Nu lever jag det här livet och går vidare, konstaterar Heini.
Kundorienterad service
Nu bor Heini ensam i en höghuslägenhet.
– Här klarar jag mig riktigt bra. Jag har kök, vardagsrum och sovrum, och i fjärde våningen går det bra att titta på trafiken och livet. Jag går till butiken och städar själv. Det går ingen nöd på mig, bara jag har hälsan. Hittills har jag åtminstone inte haft något att klaga på i den vägen.
Att bostaden ligger centralt och servicen finns i närheten underlättar vardagen. Penningaffärerna är lätta att sköta i POP Banken i Lampis. Heini har varit nöjd med att hon får sköta ärenden på ett sätt som passar henne. För att vardagen ska fungera är det viktigt att det fortfarande finns kundorienterad och smidig service.
– Åtminstone för mig har allt fungerat bra. Jag går bara dit och säger vad jag behöver.
Inte mer än man behöver
Heini har genomlevt den ekonomiska tillväxten på 1930-talet, krisen och återuppbyggnaden efter krigen, uppgången på 1980-talet och nya ekonomiska kriser. Hon har lärt sig att det inte lönar sig för den vanliga medborgaren att följa konjunkturväxlingarna för mycket, utan att satsa på att sköta den egna ekonomin.
– Jag har egentligen bara koncentrerat mig på hur jag själv använder pengar. När levebrödet har varit knappt har jag lärt mig att leva enligt det som finns. Ganska lite klarar jag mig med fortfarande, eftersom jag inte håller på med några galenskaper, skrattar hon.
Genom erfarenhet har Heini kommit till att det är bäst att försöka vara måttfull i livet överlag.
– Fastän det finns överflöd till buds lönar det sig inte att ta mer än man själv behöver. Det klarar man sig ganska långt med.
Heini förhåller sig lättsamt till framtiden.
– Jag tar en dag i taget. På sista tiden har jag varit lat och njutit av att vara ledig, och troligen fortsätter jag på samma sätt.
Text Juho Heikkinen
Bild Sebastian Ratu
